Och så kommer den där jävla ångesten krypandes också. Ingen panikångest, utan en sån där smygande jävla ångest. Jag har känt av känslan i bröstet i en halvtimme nu, och det blir starkare. Det går inte att avvärja. Är alldeles röd över armar och bröst pga mitt nervösa tvångsbeteende att klia mig när känslan kommer. Känns som om att jag har myror i hela huvudet, det kliar i hjärnan av rastlöshet. Min kropp spänner sig fastän jag försöker slappna av, mina käkar liksom biter ihop av sig själva. När det här är över kommer jag få ett fint migränanfall & sova gott på det sen.
Se det från den ljusa sidan, låt ångesten komma, välkomna den, rid ut det och var tacksam när det är över. Vet ni att det är psykologers professionella råd när det gäller ångest? Helst vill man inte medicinera för att man inte tar tag i problemet då, men har man irrationell ångest så finns inget problem. Problemet sitter i hjärnan. Och det enda jag får göra är att genomlida.
