josieHpersson

Har jobbar väldigt mycket på senaste, har haft 2 till jobb utöver min fasta anställning då jag jobbat natt på två demensboenden i Bålsta där jag bor, och i Bålsta har jag även jobbat på nätterna vilket varit väldigt skönt faktiskt. Jag är ju ändå vaken på nätterna så då kan jag väl göra något produktivt av tiden liksom. 

Men snart ändras det för mig, har fått tjänstledigt från mitt nuvarande arbete i Enköping och har fått en tjänst i Bålsta på ett boende som heter Solängen. Dem ska öppna sin övervåning där de har 2 avdelningar och jag ska vara med och starta upp den första avdelningen där på övervåningen då. Det känns väldigt rätt med tanke på att jag velat jobba där sen jag såg att de byggde boendet. Men det är klart att jag är nervös, man vet ju vad man har men man vet aldrig vad man får. Dessutom känns det synd att lämna mitt nuvarande jobb när vi efter mycket slit äntligen har fått ordning på det mesta. Och vår underbara personalgrupp kommer jag självklart sakna sjukt mycket, men vi har lovat varandra att vi ska ses även om vi inte jobbar tillsammans. Hoppas det blir så och att det inte bara är prat eller att livet kommer i vägen. 

Nu sitter jag i alla fall på bussen mot Enköping och mitt nuvarande jobb på Kungsgården, jag ska stå i köket idag så det kan ju bli spännande... Har fortfarande inte vant mig vid kökstjänsten men vår kock har mycket tålamod med mig som tur är, han bara skrattar med mig när jag gör misstag och kommer och hjälper till när jag ringer honom i panik när något går alldeles fel! Så tack vare det är det inte så farligt att stå i köket trots att det verkligen inte är min grej. Jag hoppas jag får tid över mellan måltiderna så jag hinner baka något smaskigt till mina pensionärer som dom kan ha till sitt eftermiddagsfika. Dock vet jag att det finns kanelbullar, jag stannade kvar i 2,5h sist jag stod i köket för att göra de där förbannade kanelbullarna, haha! Så är det ju, när jag väl får en fixidé så ska det genomföras oavsett hur mycket eller lite tid jag har. Är en positiv grej med min diagnos tror jag, även om det ibland är väldigt jobbigt att inte kunna släppa saker...