Igår vart jag ett år äldre igen, nu är jag 23år gammal men känner mig som 18 fortfarande. Kanske inte kroppsligt just nu eftersom min rygg krånglar, haha! Men själsligt så är jag 18år och kommer nog alltid vara det.
Min födelsedag började med frukost på sängen, sedan somnade jag om igen... Var så fruktansvärt trött igår alltså! Men vart tvungen att gå upp vid 10:30 eftersom jag skulle iväg och jobba. När jag kommer till jobbet har vår söta nattpersonal skrivit grattis på vår whiteboard på min avdelnings kontor! Det fick arbetsdagen att kännas lite lättare.
När jag kom hem senare på kvällen hade Patrik varit iväg och köpt sushi åt mig, och sedan åt vi almondys lemoncurd tårta som vi båda älskar. Sedan fick jag min present, en svart Michael Kors jet set travel tote som jag suktat efter hur länge som helst, vart överlycklig! Av mina föräldrar fick jag nya leopardfärgade arbetsskor, ett nyckelband som det står "underbar undersköterska" på samt massa dollar som ska sparas till New York resan i september. Av min ena syster Izabelle fick jag en väska jag ville ha från lindex med jättefint aztekinspirerat mönster & av min andra syster och hennes sambo fick jag en ring som jag suktat efter samt ett jättefint halsband! Jessica har en likadan ring fast med lila sten, och jag fick en med rosé-/beigefärgad sten. Inget jag skulle köpa själv men när den satt på ville jag inte ta av mig den, för den var helt perfekt!
Just nu sitter jag på bussen mot Enköping, alltså mot jobbet. Har Kent på högsta volym i lurarna & livet känns sådär underbart. Ikväll ska vi först hem till Fredrika och förfesta lite innan vi drar ut på medusa, det blir min födelsedagsutgång! Är taggad som f*n för det så hoppas arbetsdagen bara flyger förbi!
Var i Dalarna i helgen och hälsade på min lilla mormor som ligger på sjukhuset. Dock mår hon väldigt bra trots omständigheterna & är på glatt humör! Mormor är iofs inte känd för att klaga men ändå, skönt att veta att hon trivs på sjukhuset & har kvar sitt goda humör!
Just nu sitter jag på mitt extrajobb, har jobbat nu inatt och slutar mitt pass om ca 2 timmar. Kan skriva lite här nu eftersom jag är klar med allt (+ lite till...) och eftersom det är lugnt just nu. Ska hem till mina föräldrar och sova en timme eller två för att sedan dra iväg till mitt ordinarie jobb på lite brandutbildning, det vill jag inte missa!
En annan sak som händer idag är ju att mina kära småsyskon fyller 20år! Helt sjukt, kan inte fatta att dem är 20år gamla... Jag känner mig ju fortfarande som 18! Känner mig så gammal men, tiden går fort... Så ikväll ska jag och Patrik hem till min mor och far för att fira syrrorna och mig. Jag fyller ju faktiskt också år om 2 dagar, och jag jobbar kväll på min födelsedag så vi kommer inte kunna fira mig den dagen så därför passar vi på idag istället. Och jag klagar inte!
Igår var jag lite random på en föreläsning om demenssjukdomar på kommunhuset här i Bålsta. Var hemma hos mina föräldrar och min mamma skulle dit så jag hakade på. Jag och mamma är ju lite nördiga och tycker sådant är roligt! Och hon som höll i föreläsningen är seriöst min nya idol, hon heter Kerstin och har vigt hela sitt liv till demenssjuka och det är något man verkligen kan se upp till!
Sedan till det lite tråkiga i mitt liv, min lilla mormor ligger på sjukhus just nu och min mamma ska upp dit imorgon för att vara där hela helgen. Jag fick lite panik eftersom min mormor är typ som min mamma för mig, men jag ringde jobbet och fixade lite akut-ledighet eftersom de förstod omständigheterna så löste det sig. Så imorgon åker jag med mamma till Dalarna och ska tillbringa helgen med att rå om min lilla mormor!
Mycket känslor just nu. Mycket dåliga känslor. Mycket svårhanterliga känslor. Känslor jag inte vet vad jag ska göra med eller göra av. Har stoppat undan så mycket i min känsloburk att det väller över nu, locket håller på att flyga av. Burken kanske håller på att explodera? Jag vet inte vad som kommer hända eller vad jag ska göra.
Men detta är något jag ofta går igenom, något jag gått igenom hundra gånger och överlevt och kommit ur som en starkare person. Eftersom jag har så starka känslostormar vet jag att det inte är lämpligt att spy ut allt jag känner direkt när känslorna kommer. Det har jag gjort många gånger förr och det blir bara dåligt. Istället försöker jag vara mer eller mindre likgiltig och stoppar undan känslorna. Det som är svårt för mig är att plocka fram känslorna igen och reda ut dem, jag är rädd för att känna för mycket för jag vet hur okontrollerad jag kan bli. Därför mår jag som jag mår idag, för att jag inte har någon bra strategi.
Ska försöka skriva mer aktivt här igen, spy ut lite känslor eller skriva om min ganska rutinfasta vardag.
